Förlossningspersonal

Idag tänkte jag skriva ett inlägg om den personal jag hade med mig under min förlossning, eller ja, barnmorskan och undersköterskan som tog över vid sjutiden på morgonen och var med när bebisen tillslut kom ut. Elisabeth och Linnéa hette de och de var fantastiska båda två.

Det första barnmorskan fick göra när hon hälsade på mig var att undersöka hur öppen jag var, något jag var fullt medveten om och vi skojade om hur kliniskt det kan vara när man möter någon för första gången. Hon konstaterade där och då att jag var fullt öppen och grusade därmed mina förhoppningar om att få ryggmärgsbedövning. Allt jag hade (fram till senare, då pudendusblockaden sattes) var alltså lustgas. Den hjälpte inte till med mycket mer än att vara ett sätt för mig att kontrollera min andning. I samband med de smärtor jag upplevde blev jag oerhört sarkastisk och bitter. Enligt min uppfattning ville hon att jag skulle byta ställning till höger och vänster, pröva förlossningspall, boll, ligga på sidan och dessutom var det ett himla tjat om att jag skulle kissa. Jag tyckte att hon kunde göra allt det där istället och uttryckte mig i stil med: “jag bytte ju precis till den här ställningen, du kan byta ställning!”.

Det var så himla skönt att de hängde med i mitt bittra sätt och den jargong vi hade. Vi skrattade mycket och hade det väldigt trevligt där inne i förlossningsrummet, trots mina jämna plågor. Vid något tillfälle drogs det till och med ett ordskämt av undersköterskan – något som framför allt uppskattades av sambon, men även av mig. Ingen av oss kommer dock ihåg sagda ordskämt idag. Tyvärr.

Min upplevelse är att dessa två kvinnor spenderade väldigt mycket tid inne hos mig, trots att jag vet att de hade en annan förlösande kvinna att ta hand om i en annan förlossningssal, jag tror inte ens att de fick tid till att äta lunch. Trots den stress som dessa två kvinnor måste upplevt den dagen (och säkert många andra dagar för den delen) fick de mig att känna mig väl omhändertagen, både fysiskt och psykiskt, och jag var aldrig orolig. De verkade dessutom genuint glada över att få vara med när vi fick träffa vår dotter för första gången.

Jag är glad att det var dessa två kvinnor som var med när jag födde mitt första barn. De fick en minst sagt smärtfylld situation att kännas både rolig och avslappnad – de gav mig en fantastisk förlossningsupplevelse. En upplevelse som inte försvinner på grund av vad som skedde under de tre sista minutrarna av min förlossning eller de tolv månader som gått sedan dess.

Att föda barn är det häftigaste jag gjort och i samband med min förlossning träffade jag två kvinnor jag aldrig kommer att glömma. Jag undrar ibland om de minns oss?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s