Month: August 2015

Återbesökens återbesök?

Idag var jag på ytterligare ett återbesök på Södersjukhuset.

Jag hade fått tid med överläkaren, samma kvinna som var med vid min senaste operation. Vilken kvinna! Hon var lugn och metodisk och det kändes riktigt bra, trots att besöket inte resulterade i någon OK-stämpel. Vi pratade om hur jag upptäckt att läkningen inte gått bra (både den här gången och efter förlossningen), om att jag inte fick någon sjukskrivning efter operationen och hur vi går vidare i framtiden. Det kommer nämligen att behövas ytterligare operation för att helt åtgärda min förlossningsskada. Hon sade att det var sälvklart att jag ska bli sjukskriven vid en sådan operation.

Det är lite lustigt faktiskt (eller egentligen är det inte ett dugg lustigt), för överläkaren var med vid mitt förberedande besök inför operationen och sa då att jag skulle ta det väldigt lugnt i åtminstone fyra veckor efter operationen. Ändå krävdes ett sammanbrott efter operationen för att den ordinarie läkaren skulle sjukskriva mig. Men bara i två veckor. Suck.

Jag vill helst bara ha med överläkaren att göra i framtiden. Hon var verkligen bra. Jag fick för en gångs skull gå från Södersjukhuset och känna mig nöjd. Vi kom överens om att ses igen om ett halvår för att ge mig mer tid att läka och då se hur vi går vidare.

Något som för mig var väldigt intressant under dagens besök att att hon sa att det inte finns någon referens. Hon har inte stött på någon annan som jag och har därför ingenting annat att jämföra med. Det är alltså inte bara jag som tycker att jag läker konstigt, jag gör faktiskt det.

Nu följer ytterligare några månader av att lära känna min “nya” kropp innan det kanske är dags för ytterligare korrektioner. Men idag känns det rätt bra, både fysiskt och psykiskt.

Äntligen.

Här var det livat

Under de senaste veckorna har jag flyttat, flyttstädat och försökt packa upp i vår nya bostad. Min sambo uttryckte det så gulligt häromdagen när han sade att det känns som om vi är på semester här i nya lägenheten. Jag kan inte göra annat än att hålla med. Vårt nya boende är verkligen jättefint och håller mycket högre standard än vad vi är vana vid. Det är jättehärligt.

I nästa vecka ska vårt barn dessutom skolas in på förskola, något jag både ser fram emot och önskar kunde ske något längre fram i tiden. Detta innebär också att jag söker nytt jobb. Något som är lättare sagt än gjort när jag ifrågasätter mitt nuvarande yrkesval.

Nog om mig och mitt privatliv. Skoja bara – hela den här bloggen handlar ju om mitt privatliv!

Imorgon ska jag på ytterligare ett återbesök på Södersjukhuset, där jag får “äran” att träffa överläkaren. Min fantastiska svägerska kommer att stanna hemma med barnet och sköta vilan och min syster kommer att följa med mig som moraliskt stöd och generell upprorsmakare (om det skulle behövas).

Just nu känner jag mig förhållandevis bra, om vi ska jämföra med hur det varit tidigare. Ändå känner jag mig både orolig och förväntansfull inför morgondagens undersökning. Helt nöjd är jag ju inte och jag har en del frågor som behöver besvaras.

Jag måste också komma ihåg att begära ut min journal och att ansöka till patientförsäkringen, något som tyvärr hamnat i skymundan i samband med allt annat som pågår i mitt liv just nu.

Morgondagen närmar sig med stormsteg och jag tänker förbereda mig med en dusch innan jag går och lägger mig.

På återseende.