Kortvarig lycka?

För en månad sedan skrev jag om mitt senaste återbesök på Södersjukhuset, där jag träffade överläkaren och vi pratade om framtida ingrepp. Jag var förhållandevis nöjd med min situation då och tyckte att ett nytt möte om ett halvår var en ganska bra idé.

Nu tycker jag inte det längre.

Jag har fått tillbaka vissa biverkningar som gör mitt vardagliga liv både knepigare och obekvämt. Under kvällen har jag därför försökt att få fram ett nummer att ringa imorgon, med förhoppningen om att vi kan tidigarelägga vår eventuella operationsplanering. Detta visade sig lättare sagt än gjort.

Jag är redan mycket medveten om att en ny operation inte kan ske förrän allt är läkt som det ska sedan den förra operationen, men det är faktiskt rätt tröttsamt att gå omkring och vänta på att få bli lite normal igen. Och det är ledsamt, frustrerande och irriterande. Det är ju inte så att jag inte har annat att tänka på.

Det känns lite som att delar av mitt liv har stannat upp, sorterats bort och måste hanteras vid ett annat tillfälle. Separat men samtidigt en så stor del av mitt vardagliga liv. Det är svårt att förklara. Men det är inte direkt några positiva och glädjefyllda tankar som snurrar runt i mitt huvud för tillfället.

Hur som helst så är det ingen höjdare att inleda helgen med att vara irriterad, arg och upprörd över min kropp och dess förutsättningar.

Det var någon på min Facebooksida som hade gillat ett inlägg från BB Stockholm där de beskrev en vacker, harmonisk förlossning och jag kände att jag bara blev cynisk och bitter och ville skriva en kommentar om hur “fantastiskt” det är att få barn (jag lät bli). Missförstå mig rätt här, att få barn är det häftigaste jag varit med om, men det är inte bara solsken och änglakörer.

Jag är i stort behov av ett pep-talk, någon som känner sig sugen att ställa upp med ett?

Advertisements

2 thoughts on “Kortvarig lycka?

  1. Jag finns alltid här, det vet du! Om ni vill ha sällskap imorgon kväll så kommer jag efter jobbet, säg bara till ❤️

    1. Kerstin var över ikväll, så vi fick annat att tänka på ett tag. Pratade lite med Niklas idag om det jag skrev om. Han förstår att det är jobbigt, men samtidigt är det ju svårt för honom att förstå.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s