Jag lär mig nya saker hela tiden sedan min skada uppstod. Det har både med min egen nyfikenhet att göra, men också för att jag pratar mycket med andra kvinnor som befinner sig i liknande situation som jag. Så nu tänkte jag dela med mig två av dessa nya lärdomar.
Först har vi det där med knipövningar. Jag fick gå en liten kurs med sjukgymnast när jag var på BB om anledningen till varför knipövningar ska göras. Andra kvinnor har fått instruktioner att inte börja med knipövningar förrän sex till åtta veckor efter förlossningen. Det är information som inte riktigt går ihop upplever jag. Vad är egentligen bäst? Mina stygn slets ju loss, så knipövningar lär ju inte ha varit det bästa att syssla med i mitt fall… Så kan det gå!
Sedan kommer vi till det jag fick reda på idag. Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Tydligen finns det en begränsad “hållbarhet” för sfinkterrekonstruktioner. Cirka tio år har många fått höra. Det är ju absurt! Framför allt eftersom jag inte fått någon som helst information från mina läkare att den rekonstruktionskirurgi jag genomgått kanske inte kommer att hålla. En helt ny våg av frågor dyker upp. Och åter igen känns allt så konstigt. Hur kommer framtiden att bli? Jag har ju svårt att se att de går in igen om tio år och sätter ihop allt igen, för att sedan göra samma sak om ytterligare tio år. Det går inte ihop.
Jag känner mig minst sagt förvirrad.
Som vanligt.
Frökenvinter 
Hoppas att det håller lite längre än så. Teknikerna går ju framåt så om 10 år har de säkert kommit på nåt nytt. kram
Det hoppas jag med. Eller att det helt enkelt inte stämmer.