Hur gick det?

I måndags var jag inne på operation. Jag rullades in vid fem i halv ett och när jag vaknade ur narkosen en dryg timme senare var jag med om något jag aldrig varit med om förut. Jag vaknade arg! Öppnade ögonen, hade ont och var genuint förbannad. En minst sagt ny reaktion för mig.

Efter en stund rullades jag tillbaka till avdelningen där jag fick mitt första mål för dagen. Torrt bröd och svagt kaffe har aldrig smakat så gott som det gjorde då!

Jag hade redan under morgonen bett om att få tala med min läkare men eftersom hon verkar utföra operationer under större delen av måndagarna så fick jag snällt vänta. Som tur var hade jag en väldigt trevlig sjuksköterska som ville att jag skulle tömma min blåsa. I vanlig ordning så gjorde jag inte ett tillräckligt bra jobb förrän det började hotas om tömning. Här ska det inte tömmas någonting och efter två timmars intensivt försök hade jag till slut gjort ett tillräckligt bra jobb för att få åka hem. Ungefär samtidigt som min stora bedrift fick jag träffa läkaren som förklarade hur operationen hade gått. Tydligen hade det krävts lite mer än den ytliga lagning som vi hade trott, då det hade släppt mer än vad som synts vid undersökningen inför operationen. Hon berättade också att hon sytt det inre lagret med den starkaste tråd de har till hands (det tar ungefär tre månader för kroppen att lösa upp den) och att hon var väldigt nöjd med resultatet.

Då jag skickades hem i lagom tid till att apoteket stängt (vad är det för ett sjukhusapotek som stänger klockan 18.00?), fick jag – som tur är – med mig ett par tabletter hem.

Lyckan var dock kortvarig, för på onsdagskvällen upptäcker jag att allt inte står helt rätt till. Så på torsdagen bokar vi ett besök på gynekologiska mottagningen där jag, trots att vi redan konstaterat vad problemet är, får genomgå en extremt smärtsam undersökning. Det går inte att med ord beskriva hur ont det gjorde, bara jag tänker på det ryser jag i kroppen. Doktorn jag träffar på gynekologiska mottagningen ringer sedan upp doktorn som opererat mig och de fattar ett gemensamt beslut att sätt mig på två olika typer av antibiotika för att undvika infektion.

Där är vi nu. Jag stoppar i mig väldigt många och stora piller, minst tre gånger om dagen. Jag må vara sjukskriven, men det är rätt mycket jobb ändå.

Nu hoppas jag slippa behöva åka tillbaka till Södersjukhuset före min återbesökstid den 17 mars.

Advertisements

One thought on “Hur gick det?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s