Njut!

När någon har fått barn pratas det ofta om att njuta.

“Njut! Den här tiden varar inte länge”

Tacka fan för det.

Mina två barn är tre år respektive två och en halv månad. Just nu luktar allt bebiskräk och mitt tålamod har tagit en välförtjänt semester.

Treåringen har bytt avdelning på förskolan och en av de snälla pedagogerna var vänlig och informerade mig att de inte håller barnen vakna eller väcker dem vid vilan. Som om vi helt plötsligt börjat en helt ny förskola, med helt nya rutiner. Nu har jag alltså en treåring som kräver minst en timmes gnällbråkande nattning istället för tio enkla minuter. Helt plötsligt förlorar mitt barn tjugo minuters sömn per dag bara för att hon somnar på förskolan.

Ungefär samtidigt som det är läggdags för den äldre blir den yngre ofta väldigt trött och vill därför gärna sitta fast mig och äta till han somnar.

Det är minst sagt svårt att vara en närvarande mamma till dessa två individer då. Jag gör det bästa jag kan, men inte fan känns det nära bra. Hur i hela världen ska jag kunna njuta då?

Ett barn skriker så fort ryggen nuddar diverse underlag och en har läst “God natt Alfons Åberg” lite för många gånger… “Jag måste kissa!”

Jag älskar mina barn. Jag älskar att storungen hängde med på BB-marschen i söndags och nu nynnar: “Vad vill vi ha?” för sig själv tills dess att hon märker att vi lyssnar. Att när jag säger att jag älskar henne svarar hon: “Jag älskar bara [lillebror]”. Jag älskar att lillebror äntligen blivit så stor att han kan le, att han blir glad när vi pratar med honom och det faktum att han jollrar intensivt vid åsynen av katten Jansson i babygymmet. Bättre ljud till morgonkaffet får jag leta efter.

Men huvuddelen av min dag är inte så harmonisk. Eller njutningsfull.

Jag måste väcka treåringen senast halv åtta om vi ska hinna till förskolan. Hon är ju dessutom trött eftersom hon somnar sent som ett resultat av vilan (ond cirkel, någon?)… Då vill hon sällan äta frukost och ska helst matas den sista biten.

Samtidigt har den lille börjat tröttna på babygymmet och vill ha frukost/sova på mig. Och då ska syrran ha hjälp med påklädnad och tandborstning. Under tiden sitter bebisen fast i mitt bröst. Precis innan vi ska lämna lägenheten för att ta oss till förskolan får jag dessutom en present. Kräk på axeln. Jag minns inte när jag duschade sist.

Så njuter jag?

Oftast inte.

Jag kom på mig själv med att längta till den dag den lilla är tre, som syrran är nu. Då behöver jag kanske inte känna mig lika otillräcklig.

Idag har dock varit en bättre dag. I skrivande stund ligger jag i soffan och tittar på tv. Sambon snarkar, dottern tycks äntligen ha somnat och den lille tar en kvällstupplur på mig.

Det här kan jag njuta av.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s